I bland tänker jag- tänk om de bara kommer utan att jag är beredd, som en fördämning som bara utan förvarning ger vika…kanske inte kan stoppa då…kommer inte kunna stoppa då… 

   
Alla mina ogråtna tårar har nu blivit en vacker liten men ock så djup skogstjärn i en vacker solig skogs glänta, så väl så väl skyddad längst längst in i djupaste djupaste skogen dit bara jag hittar… 

 Smyger dit och sätter mig där ibland i den mjuka mossan, minns varenda varenda liten tår, nu så väl skyddad i skogstjärnen i min vackra vilsamma skogsglänta. Tårvattnet speglar både mig och solens strålar blandat med dagg, mossa och vackra växter i livets spår och minnen. Det luktar frisk skog ja livets urskog…

Vi bär nog många på dessa ogråtna tårar som vi genom livet tvingats gömma så väl, måste hållas tillbaka för släpper man lös kanske allt rämnar…